Dag 120
Två veckor sedan jag skrev. Usch vad tiden går =) Idag hände något konstigt, men ändå lite roligt. Satt på bussen på väg mot storheden, skulle åka till Ica Maxi och handla lite tänkte jag. När jag satt där på bussen så fick jag som i en reflex en tanke samtidigt som handen gled ner i fickan och skulle ta tag i mobilen och det var att jag skulle ringa till mamma. En lite märklig men ändå fin känsla. Tänkte bara ringa och säga hej... Tänkte inte säga nå mer.. Jag satt där i bussen och log och tänkte tillbaka på alla alla alla miljoner gånger jag ringde till henne just för att bara säga hej. Brukade chansa att ringa fastän jag visste att hon var på jobbet. Ibland svarade hon och då fick jag mitt hej, ibland svarade hon inte, men hon var ju på jobbet och det var ju inte så konstigt =)
Idag har jag gjort en fruktsallad, E och J ska komma och äta hoppas jag för jag har gjort en hel stor skål! =) Älskar fruktsallad, det är såååå vansinnigt gott! Synd bara att frukt ska vara så dyrt. Nere i malmö kunde man alltid ha frukt, det var så billigt på özens allfrukt!!!
Dag 105
Jag missade mitt 100 dagars jubileum, men inte så ledsen för det, för jag befann mig i skåneland och hade det väldigt väldigt trevligt. Blir så uppfylld av glädje över att få träffa så underbara vänner som S och E och deras lille r :)
Saker som jag funderar över är bland annat det här med uttrycksätt. Sätt man uttrycker sig på alltså. Alla vi är ju olika och har olika sätt att säga och visa saker på men oxå olika sätt att förstå saker på. Så alltså, för mig känns det i dagsläget väldigt svårt att veta om människor förstår det jag verkligen säger och menar eller om det blir mycket intolkning från deras egna livsfunderingar. Så klart att det bli, det förstår väl jag. En svår fundering, och säkerligen nått man måste jobba själv på. Livet är verkligen inte så svart och vit som man ibland faktiskt skulle önska att det var, för då skulle man ju slippa massa problem...
Men... mitt livspussel håller på att börja läggas. Salta men säkert, en bit i taget. Jag har börjat kunna se en blå himmel ta form, med vita vackra moln som ibland kommer skymma solen korta stunder.. Jag vet inte hur resten av bilden ser ut, men en bit i taget så kommer det visa sig tillslut.. Ingen bit är lätt att hitta platsen till.. Vissa bitar gör ont, andra är glädjande, men de ska på plats!
Dag 97
Snart är jag uppe i 100 dagar. Undra vad man ska hitta på för skoj på bloggen då??!! Igår var mitt 100:e inlägg och då tyckte jag att bilderna var en bra grej att sätta :) Idag har jag varit på läkarbesök! Och än en gång skulle jag ville ge en miljon rosor till denna fantastiska läkare! Känner mig så upplyft varje gång jag varit där, och väldigt mycket nu eftersom jag är rätt glad som det är :) Han är så fantastiskt mänsklig och ödmjuk och vill verkligen det bästa. Hoppas han inte går in i väggen, han skulle säkert kunna vara en sån person.. Strax ska jag och hämta barnen och ha lite myspys med dem! Och sen blir det lite plugg ikväll! Härliga tider :)
