fortsättning...
Idag var första hela dagen på praktiken. Det kommer nog bli en lugn och spännande tid. Det händer inte så galet mycket, men när det väl händer något kan det vara ganska allvarliga saker... Rättspsyk, det finns alla möjliga olika männiksor där och det de har gemensamt är att de har någon allvarlig psykisk sjukdom och har begått ganska hemska och grova brott. Och trots det är dessa personer lika mycket människor som vi, som behöver hjälp med andra saker än de flesta andra. Det kommer nog vara väldigt nyttigt att få lära känna dessa människor...
Denna dag har varit ganska harmonisk och rofylld. Har känt mig ganska tillfreds med tillvaron och jag tror att jag vill och kommer fortsätta på denna väg. Nederlag och jobbiga situationer ställs vi alla inför och när de kommer gäller det att möta motgångarna och vända dem. Jag ska börja våga vara ledsen och våga vara arg. Jag måste på nått vis inse att dessa känslor inte är "fel" utan något som jag antagligen måste ta mig igenom, för att kunna bearbeta sakerna jag möter och inte lägga locket på så att det tillslut en dag kokar över. Låter kanske självklart för många men är mindre självklart för andra...
Ja, nu har jag precis nattat mina älskade små töser och de ligger och pratar lite för sig själva. Min stora tjej satt idag i min famn och pratade och donade med mina knappar på tröjan. Jag hade en sjal på mig som hon började slita i och jag sa ifrån;
Nej, E! Jag vill inte att du sliter i min sjal.
Då säger E; men mamma, jag vill ju bara se ditt vackra halsband, oj vad det glittrar!
Då kan man ju inte annat än att smälta...
Denna dag har varit ganska harmonisk och rofylld. Har känt mig ganska tillfreds med tillvaron och jag tror att jag vill och kommer fortsätta på denna väg. Nederlag och jobbiga situationer ställs vi alla inför och när de kommer gäller det att möta motgångarna och vända dem. Jag ska börja våga vara ledsen och våga vara arg. Jag måste på nått vis inse att dessa känslor inte är "fel" utan något som jag antagligen måste ta mig igenom, för att kunna bearbeta sakerna jag möter och inte lägga locket på så att det tillslut en dag kokar över. Låter kanske självklart för många men är mindre självklart för andra...
Ja, nu har jag precis nattat mina älskade små töser och de ligger och pratar lite för sig själva. Min stora tjej satt idag i min famn och pratade och donade med mina knappar på tröjan. Jag hade en sjal på mig som hon började slita i och jag sa ifrån;
Nej, E! Jag vill inte att du sliter i min sjal.
Då säger E; men mamma, jag vill ju bara se ditt vackra halsband, oj vad det glittrar!
Då kan man ju inte annat än att smälta...
Kommentarer
Postat av: Maggan
Hanna vad bra du skriver. Tycker som dig att det är intressant och givande att vara på vår praktik. Lite jobbigt att veta vad en del patienter gjort men det gäller att se bortom brottet och se människan bakom. Dom är värda respekt ändå, för utan respekt hur ska dom då kunna bli hela?
Vi har nog ochså dragit vinstlotten när det gäller handledare verkar det som. Ses i morgon, jag är bättre nu och tänker komma i morgon.
Kram
Maggan
Trackback